Maalausteni lähtokohtana on usein valokuva tai yksityiskohta, joka puhuttelee minua ja jonka ympärille alan rakentaa jäljen ja värin kautta kokeilemalla uudenlaista kokonaisuutta, samalla syventäen mahdollisia merkityksiä ja peilaten omia tuntojani. Aina en tiedä mikä lopputulos tulee olemaan. Pohdin maalauksissani lapsuutta, kasvamista, pelkoa ja turvallisuutta – viattomuuden loppua, jonka rajat ovat monesti häilyviä. Monta kertaa toimijana on ihminen tai eläin, tai jotain siltä väliltä.

Utgångspunkten för mina målningar är ofta ett fotografi eller en detalj som tilltalar mig. Kring detta börjar jag bygga, genom försök med färg och penselavtryck, en ny helhet samtidigt som jag fördjupar de möjliga meningarna och lodar mina egna känslor. Jag är inte alltid på det klara vad resultatet kommer att bli. Jag reflekterar över teman som barndom, uppväxt, rädsla och trygghet – oskuldens slut, ett slut vars gränser ofta är otydliga. Aktören är många gånger en människa, eller ett djur, eller något mitt emellan.

The starting point for my paintings are often a photograph or a detail that I find appealing. Then I start constructing through the use of colours and different brush strokes a new entity, simultaneously elaborating new possible meanings and contemplating my own emotions. I do not always know what comes out of the process. Recurring themes in my paintings are childhood, growing up, feelings of fear and safety – the vacillating boundaries of an end of innocence. The protagonist is often a human being, an animal, or something in between.